Träning i all ära, och hobbyutövning likaså. Men när det kommer till kritan handlar idrott i grund och botten om att tävla. Så också inom svensk armbrytning, även om armsport inte är särskilt stor i landet.

Det finns drygt trettio stycken klubbar inom armsport i Sverige som är organiserade och tillhör det Svenska Armsportförbundet. I ett internationellt perspektiv är de relativt få, men dessa klubbar är fördelade väldigt jämnt över landet vilket innebär att de allra flesta i Sverige har en armsportklubb relativt nära där de bor.

Att sporten är liten i Sverige är dock inte bara en nackdel. För den som vill tävla inom sporten är det tvärtom ofta en fördel eftersom det innebär att det är lätt att få delta i tävlingar internationellt som svensk armbrytare. Den som satsar på en karriär inom svensk armsport kan alltså räkna med att få tävla mycket i utlandet där utbudet på tävlingar är större än hemma. I Europa anordnas flest tävlingar i Vitryssland, Tyskland, Ungern och Polen och utanför Europa anordnas det många tävlingar i länder såsom Kina, USA och Japan.

Att tävla internationellt som svensk armsportare är ofta inget problem. Samma regler gäller nämligen överallt och de fastslås av ett internationellt förbund inom sporten. Däremot kan dock svårighetsgraden öka nämnvärt då man tävlar i länder där sporten är mycket större. Sverige har dock trots detta rönt en hel del framgångar internationellt inom sporten.

Det är självklart förbud mot all form av doping precis som i alla andra sporter. Tävlar gör man i olika viktklasser precis som i till exempel boxning. Det anordnas både tävlingar där man använder den högra armen och tävlingar där man använder den vänstra. Detta innebär att det ofta är möjligt att vinna till exempel två guld i armbrytning vid samma tävling, ett i högerarm och ett i vänsterarm.